Dagen har spenderats till stor del med min lillebror (inte så liten) i Rönninge, vi har tagit en långpromenad längst elljusspåret och plockat blåbär. Bären var våta efter flera dagars idogt regnande och var mysiga att ta i, små blåbärsblad fastnade på fingrarna som var alldeles blåbärslila. Myggen var envisa och bet i arm och ben och GENOM min tröja. Mosiga blåbär som lämnade mystiska röda fläckar längst mina ben. Upptäckte en fästig som bitit sig fast i mig när jag kom hem, det såg ut som att han stuckit in hela huvudet i huden med benen sprattlande utanför. Mamma fick plocka bort den. Lillebror hade med sig sin ipod och sjöng så det ekade mellan granarna.
Solen har gått ner och jag sitter med geokemi ("Kalciumkarbonat sönderfaller under kraftig koldioxidutveckling då den upphettas" och "Nämn de två mycket olika redoxprocesserna som båda två betecknas med ordet
rostning") och lyssnar på en spellista från KTH som heter "
Omtenta - fan också". Vilken vemodig historia! En omtenta är väl inte särskilt sorglig... Förutom det faktum att man inte har några minnen av kemin efter sommaren, damn.
Igår träffade jag Frida och Therese och imorgon ska jag träffa Kevin. Finns så många människor i Södertälje. Men jag kan ändå inte låta bli att längta tillbaka till Uppsala. En vacker natt som denna så kommer de djupa tankarna fram.
Tre dagar kvar.
