Matte och hysteri och bok

Matteprov idag! Ångestkänslan jag hade innan jag cyklade ner var helt otrolig, kom fram till lokalen helt genomsvettig och halvhysterisk. Spänningen jag har byggt upp inför provet var enorm, och jag satt i fem timmar (!). Jag tror inte jag gjorde särskilt bra ifrån mig - att läsa upp inför provet helt själv var väldigt svårt och jag hade behövt en lärare som pekar och förklarar. Men klarar jag inte provet den här gången så gör jag om det nästa termin, det SKA gå!!!

Igår fyllde finaste Pauline år och jag var hembjuden till henne på middag. Mysipys.

Vill tipsa om en bok jag läst ut ganska nyligen: Igelkottens elegans. Utspelar sig i Frankrike, i ett hyreshus där man följer livet för portvakten, på utsidan en oansenlig, lite blåst dam som under ytan läser böcker och filosofi och konst. I en av lägenheterna bor en tonårig flicka som har planerat att ta livet av sig. Många tankar och väldigt gripande.


Även om provet inte gick helt smidigt är det otroligt skönt att inte ha femtio bollar i luften. Jag kan börja rita fler affischer till nationen och lägga mer tid på geofysiken i skolan som kräver myket tid. Utnarm på torsdag och arbetsintervju på fredag och måndag. Håll tummarna för en jul i Uppsala! Och heja mamma som slutar röka!

Ett långt inlägg

Jag skrev en kemitenta igår, den första tentan för den här terminen. Kändes ganska bra, jag satt väldigt många timmar flera dagar i sträck och läste och räknade. Jag satt fyra timmar vid tentatillfället och var inte ett dugg stressad. Känns otroligt skönt, även om jag vet att allt inte blev rätt så hade jag ingen ångest som jag brukar, jag tog allt med ro. Otroligt skönt, kanske nyckeln till en rofylld skoltid är att ge sig fan till att plugga rejält? Så tråkigt var det inte, jag började med att ta igen all teori, renskriva alla föreläsningsanteckningar och läsa på det jag inte förstod innan jag började med övningsuppgifter. Kemi är ganska intressant, man bara hakar upp sig på skiten när man förvirrar bort sig i all matte. Jag och ett par andra tentafirade på den bästa av nationer (Västgöta, såklart) med middag och rundpingis. Jag vann faktiskt en omgång, I still got it! :-D

Ingen tid till spillo, idag började nya kursen. Ingen dyr kurslitteratur den här gången, bara ett labbkompenidum för 60 spänn. Att däremot få en 450:- kronor dyr kemibok levererad fem veckor för sent är däremot inte kul. Boken beställde jag den 20 januari, i måndags fick jag en avi, den 22 februari. En föreningsersättning på 19:- som tillgodo på Bokus fick jag när jag hörde av mig. Skoj, det räcker inte ens till en pocketbok.

Vad är det med detta underbara väder?! Kallt som satan men vackert som ur en sagobok. Det glittrar i luften när solen lyser genom träden, det är så surrealistiskt och man vill bara fotografera det och aldrig sluta titta på det. Men tillslut så tappar man känseln i tårna och då måste man gå vidare. Det är otroligt skönt att slippa vara beroende av SL som haft stora problem den här säsongen. Inställda och försenade tåg får man räkna med om man ska resa någonstans i Stockholm och för mig är det bara att knalla iväg. Cykeln står undanställd till våren kommer så apostlahästarna används flitigt. Man kan ju ha ett värre öde än att behöva gå igenom stadsskogen varje morgon :-)

Besökt Karin Boye-biblioteket och stadsbiblioteket idag, sedan gjorde jag fynd på bokrean. Har så mycket att göra hemma nu så jag hinner inte plugga. Skönt att vara precis i början av en kurs, det är bara då man kan slappa utan dåligt samvete ^^

Har läst ut Push, av Sapphire. Handlar om 16årige Precious Jones - en tjej i Harlem som misshandlas av sin mamma och utsätts av sexuella övergrepp av sin pappa. Hon är gravid med sitt andra barn med sin far och blivit utkastad ur skolan för att hon är med barn. Boken handlar om hennes kamp för att lära sig läsa och ta hand om sin son. Den är skriven av henne, som att det är hon själv som skrivit en dagbok. med dialekt och felstavningar och allt, vilket gör Precious väldigt levande. Det är ett väldigt sorgligt öde och hennes kamp mot alla odds är beaundransvärd. Går som film på bio; "Precious"

Tidiga morgnar och långa promenader

Precis så ser mina dagar ut under veckorna numera. Kemiföreläsningarna börjar 8.15 varje morgon och eftersom det fortfarande är väldigt mycket snö på marken går jag till Ångströmslaboratoriet varje morgon. En 40-minuters promenad. Genom den kolsvarta skogen. Ja, för ni vet ju att solen inte har kommit upp tjugo över sju då jag går hemifrån. En liten ficklampa är mitt enda sällskap då Andreas fridfullt ligger kvar i sängen och snarkar. Avundsjuk, inte jag!

I fredags var det galapremiär på reccefilmen som spelades in under våran mottagning de första två veckorna innan vi började skolan. Jättebra gjord, och det var kul att se tillbaka till de där tokiga dagarna. Sedan följde Pauline med hem och vi såg Drag me to hell med Andreas. Den var inte särskilt otäck, efter ett tag kunde man förutspå när de otrevliga sakerna skulle hända och einte ens då var det särskilt bra gjort. En gammal tant som ville slåss och kräkas kackerlackor lite här och var. Sedan gick allt åt helvete - bokstavligen talat! :-D

Jag fortsätter i den kulturella andan genom att berät

ta att jag läst ut en bok! En halvgul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Boken utspelar sig i Nigeria under Biafrakriget och den är verkligen mäktig. Den handlar om ett antal personer som alla känner varandra. En bushpojke som blir tjänstepojke i en akademikers hem. Akademikerns fru och hennes syster. Systerns älskare med utländsk ursprung - en stor blandning av personer som alla drabbas olika av kriget. Jag tänker inte gå in alldeles för djupt i handlingen men jag kan tala om att bokens nästan 700 sidor gick i ett nafs!

Förra helgen träffade jag en av mina bästa vänner, som numera bor och studerar film i USA. Min lilla Annika :-) Vi fikade och pratade EN MASSA och tillslut gick vi på bio - The imaginarium of Dr. Parnassus.

Den sista filmen som Heath Ledger spelade i, han gick bort precis när den höll på att spelas in. Filmen handlar om en kringresande följe, nästan som en cirkus. Det är en gammal man och hans dotter, en dvärg och en man som förälskat sig i den unga kvinnan. De har med sig en magisk spegel - när man går igenom den ser man sina djupaste fantasier. Så en dag stöter följet på en man utan minne. Han vänder uppochner på alltsammans - Heath Ledger ;-) Det var en väldigt annorlunda film och istället för att försöka analysera den var det enklast att bara låta sig svepas iväg. Mycket färger och fantasi men samti

digt väldigt mörk. Den mystiske mannen har hemska hemligheter och den var riktigt otäck vid ett par tuillfällen. Det jag var mest nyfken på innan jag skulle se filmen var hur de hade löst problemet med att en av skådespelarna gå

tt bort innan filmen var färdiginspelad. Problemet löste sig på bästa sätt och det var riktigt skickligt gjort - varje gång Heath gick in i filmen fick han ett annat utseende. Det bästa var att det kändes som att de hade distans till det hela. Det var kända skådepselare som kom till undsättning och det gjorde allt så uppenbart från deras sida. Men jag gillade filmen, väldigt nyskapande i en tid av coola specialeffekter där allt ska se så verkligt som möjligt ut. Man vet ju ändå att det är på låtsas.

Nu vill Pauline gå och se Vägen och inför det håller jag på att läsa boken av Cormac McCarty. Otroligt deprimerande och hjärtskärande. Men vad gör man inte för sina vänner? Och för att se Viggo på vita duken.

Vampyrer och spöken såhär i juletid

Läste ut en bok för några dagar sedan, Dead until Dark av Charlaine Harris. Det är en vampyrserie som den amerikanska serien True Blood baserar sig på. Dead until dark är den första boken i serien som motsvaras av första säsongen i tv-serien. Det handlar om en småstad i Louisiana där servitrisen Sookie Stackhouse bor. Den lilla staden är för övrigt mecka för vampyrer av någon (för mig) okänd anledning. Sookie besitter den väldigt speciella egenskapen att kunna läsa tankar - vilket gör vilket gör kärlekslivet ganska jobbigt. När det en dag kliver in en vampyr på baren blir hon överförtjust och en romans utvecklar sig mellan de två. I boken härjar en mördare i området och det är bara kvinnor som blivit mördade. Kvinnor som på något sätt haft relationer med vampyrer och snart börjar Sookie märka att någon är ute efter henne.. Spännande, spännande. Boken är inte en skräckroman, eller ens heller en deckare. Det är mer en kärleksroman med Sookie och hennes relation med sin vampyr i huvudrollen, inte så mycket fokus på vampyrerna. Jag har inte läst Twilightserien, men jag kan tänka mig att det är något i den stilen, inte så många likheter med Dracula. Det tyckte jag var ganska tråkigt, kärleksromaner är inte min grej riktigt. Dessutom upptäckte jag att en karaktär som förekommer i tv-seiren inte finns i boken och det bidrog till mitt missnöje. Men boken var lättläst, även på engelska som jag läste den, och därför var det svårt att lägga ner den, man ville veta vad som skulle hända så jag läste ut den ganska snabbt. Så är man ute efter en lite spännande kärleksroman för att träna sin engelska så kan jag lugnt rekommendera den.

Igår var det som sagt min och Andreas två-årsdag och det firade vi med att gå på bio. Det blev den animerade versionen av Dickens A Christmas Carol. Handlar om en snåle, kallhjärtade och otrevliga bankmannen Ebenezer Scrooge som avskyr julen och glada människor. Särskilt sådana som tar upp hans tid. Sju år efter att hans lika hemska bankpartner, Jacob Marley, dör på julafton blir han hemsökt av spöket av denne på julaftonsnatt. Marley är fördömd av vandra över jorden i tvunga kedjor han själv smitt i sin girighet när han levde och berättar för Scrooge att han själv går mot samma öde. Under natten blir Scrooge hemsökt av tre andar som visar honom meningen med julen och livet och när natten är slut är Scrooge en förändrad man. Sprudlande glad och givmild och som älskar julen.

Detta är en klassiker och en underbar berättelse. Jim Carrey spelar (ger röst och ansiktsdrag åtminstone) åt Scrooge och de tre spökena och det är ett häftigt resultat. Scrooge ser verkligen otäck och kall ut. Animeringen är strålande, människorna ser nästan verkliga ut. Men en så läskig julfilm har jag nog aldrig sett, jag gömde mig i Andreas tröja under nästan hela filmen. En särskilt otäck scen är när Nuvarande Julars Ande visar Scrooge två smutsiga och magra barn som han kallar Okunnighet och Nöd. Han berättar att det är människan som skapat dessa två oh att de är roten till människans ondska. Det är alltid den scen jag tycker är otäckast i vilken version jag än ser den här filmen. Kommande Julars Ande är också en otäck kille, han visade sig endast som en lieman i Scrooges skugga. Hua! Men bra var den och som alltid så är det jävligt coolt i 3D :-D

Hembygdsmiddag

Igår överraskade Andreas mig och föreslog att vi skulle åka till IKEA. Jag har tjatat om det flera helger i rad men han har aldrig varit taggad så det var verkligen ett otippad förslag från honom. Först tvätt och lite plugg inför tenta (PÅ ONSDAG!!!), sedan drog vi iväg ut till Boländerna. Ett par timmar på IKEA och stora Coop Forum blev vår fredagskväll, det var jättemysigt. Äventyr är alltid skoj!

Ikväll kommer svärmor och svåger på besök, med sig har de en MARSVINSBUR hemifrån törnrosavägen. Ja, ni såg rätt: MARSVIN!!! Jag har haft det jättebra här i Uppsala men det har alltid varit en sak som fattats, ett litet mjukt och gosigt marsvin. Jag har haft marsvin under i stort sett hela min uppväxt och "once you go guinea pig, you never go back!" Har haft svår abstinens som visat sig i form av kanske lite överdrivet gnäll på Andreas. Förhoppningsvis kan jag låta bli det när jag får en liten pipis :D

När Andreas underhåller sin familj ska jag iväg på gasque på nationen, ikväll är det hembygdsmiddag som gäller! Vi i kören ska göra ett framträdande också, i tisdags hade våran första konsert för den här terminen. Det var min första konsert med kören och hela kvällen blev jättelyckad. Hade lite folk som kom och lyssnade och det var jättekul. Se två låtar från kvällen här och här.

Vad har mer hänt sen sist? Jo, min vän Pauline har fyllt år och hade tårtmiddag :) Jag och Erica, en annan tjej från klassen, gjorde en paleontologitårta med marsipandinosaurier och en ammonoidea-bläckfisk.

Chokladkakebotten med smörkräm med hallon och blåbär och marsipandekorationer ovanpå, det var MUMS!

Jag har också arbetat på nationen ett par gånger! En kväll stod jag i puben och tappade upp öl till folk, det var riktigt kul! Kom hem sex på morgonen efter städölen och kapsning, sannerligen en kul kväll. En lördag hjälpte jag till i köket och fixade helgfika, lika mysigt det :)

Läst ut flera böcker, efter Bones of the hills har jag kommit igenom fyra romaner och har också kommit fram till del nummer fem i serien om Barnen Baudelaires olycksaliga liv som alltid levererar. Nattfåk läst jag om, sedan impulsköpet Kvinnorna på 10:de våningen, Sista kulan sparar jag åt grannen och Nu vill jag sjunga dig milda sånger, de två sistnämnda fick jag med mig hem från bokmässan. Sista kulan .. var riktigt bra, en kvinnas upplevelser under det etniska kriget på Balkan i slutet på 90-talet.

Up har jag sett i 3D på bio, SUPERBRA! Filmen var häpnadsväckande bra, jag fällde tårar vid flera tillfällen - både av skratt och av gråt. 3D kan verkligen rekommenderas, helt otroligt skickligt :)

Blev en lite längre uppdatering den här gången, ska försöka vara lite flitigare och skriva lite oftare istället :)

Bones of the hills

Nu har jag läst ut trean i Conn Igguldens serie om Genghis Khan - superbra! Det är en skönlitterär serie som är baserad på verkliga händelser, men författaren döljer inte att han gjort små ändringar här och där som passar in i historien bättre - den historiska notisen i slutet av boken var nästan lika spännande som boken själv. Genghis Kahn var ju en erövrare och boken är passade nog fylld av strider och blod och död och massa hemskheter. Iggulden skriver mycket om mongolsernas mod, ihärdighet och styrka och man blir själv lite inspirerad till att dra ut på härjarstråk - nästan. Genghis Kahn är beskriven både som en krigsherre som inte tvekar till att bränna städer och avrätta varenda invånare och som på nästa kapitel busar och berättar fåniga historier för sina barnbarn. I denna bok har han vandrat med sin armé till dagens Iran, Pakistan och Afganistan och erövrar städer. Min far är från de trakterna, närmare bestämt Turkmenistan, och det var ganska roligt att Iggulden nämner dels huvudstaden och att några av de muslimska krigarna som kämpade mot mongolerna var turkmener. Boken är väldigt spännande och håller samma klass som de tidigare böckerna i serien, håller hela vägen trots att den ändå är över femhundra sidor. Som alltid när det känns som att man avslutat en episk roman så infinner sig saknaden när boken är slut, men jag tror inte jag behöver sörja länge då min bokhylla är fylld av smaskigheter, dles från bokmässan men också från Bokuspresentchecken jag fick av min kära mor i födelsedagspresent. En glad nyhet är att vi har ett datum till nästa bok! Bok nummer fyra kommer i september nästa år :)

Ikväll blir det biokväll! Tarantinos Inglorious Bastreds står på menyn och jag vet att Andreas har höga förväntningar. Själv är jag tveksam - har sett ett par av Tarantinos filmer och han har ju definititvt en egen stil. Mycket färg och coola repliker och samtidigt mycket våld, kallhet och blod. Inte min favoritgenre, vad gäller filmer iallfall. Vad gäller min boksmak är ju den klart bredare :D

Avslutar inlägget med en studentsång vi aldrig har missat på min nation när vi haft gasquer. Den för tankarna till den mongoliska stäppen även om den är en aning gladare än vad man kan bli när man för tankarna dit och alla brutaliteter som kunde ske. Trots all den ära och mod krigarna alldeles säkert hade är jag glad att jag är här och inte där. Sången vi alltid sjunger är Härjarevisan.

Paket på posten

Paket från Bokus! :) Kursboken till det här delmomentet är äntligen i min ägo. 506:- kostade det mig. (Ser att de har höjt priset med en krona sen förra veckan) Tack vare mammas lilla check blev det lite annat godis också. Håller redan på med ungefär tre böcker samtidigt så vi får se när jag har tid att läsa ut allt jag har som hög nu, men jag är lugn :)

Bio igårkväll, Distric 9. Riktigt bra tycker jag. Var filmad som en dokumentärfilm, handlar om en sitation i ohannesburg där en massa utomjordingar är strandade sen 20 år tillbaka. Människorna har satt dem i nånslags karantän, något som utvecklats till lite av ett ghetto. Utomjordingarna får inte vistas utanför karantänområdet och där råder kaos, illegal handel och förföljelse för de här stackars varelserna. Sen händer något och det är väldigt spännande. Peter Jackson (Sagan om Ringen, Bad Taste) står bakom presentationen av en ny regissör och visst kan man se små detaljer som tyderpå att han varit med i bilden. Är inte riktigt på analyshumör just nu (inte för att det inte finns saker att diskutera om denna film, det fanns MYCKET) men jag tyckte filmen var riktigt bra :) Värt att nämna är också att det är en budgetfilm, som var jättebillig att spela in (några miljoner sådär. Småpotatis för PJ). Försäkrar också att det absolut inte märks, den var fylld med scifi-effekter och actionscener. Även om specialeffekterna inte beöver betyda att en film är bra. Mer belägg för storyn, helt enkelt :) (Lärde vi oss den hårda vägen på Multimedialektionerna ;)

"Tio ägg för en krona! Vilket klipp!" tänkte vi. När vi kom hem upptäckte vi att utgångsdatumet är imorgon. Stekte en hel hög med pannkakor idag, resten blir väl muffins eller någonting. Söker alltså recept med massor av ÄGG i. Har sex att göra av med senast imorgon.

Är ensam ikväll, ska till träningen om 45 minuter och resten av kvällen är Adde på barrunda. Blir väl att smaska pannkakor och läsa ? :D

Blåbärsyr

Igår var en trevlig dag - jag var ute och plockade blåbär med Therese! :D Vi åkte till Rönninge och gick Rönningespåret, där jag har tidigare upptäckt blåbär i massor. Två hinkar med blåbär, plus lite småplock i en tredje hink som jag åt upp på hemvägen. Vi gick tillbaka också och blev upplockade i Östertälje. Över 20 000 steg (jag är har stegräknare i mobilen, smidigt och bra) visade stegräknaren. Hurtigt värre ;D lite mycket myggor kanske, i shorts och linne var jag en ekel måltavla. Mina vita byxor var inte så vita när jag kom hem, men de har fått ligga i varmt vatten och tvättmedel hela dagen och nu är det bara lite bruna fläckar kvar av vad som såg ut som blå mensfläckar :S Förhoppningsvis kan man få bort resten också i tvätten. Jaja, man dör inte för en fläck på byxan, som vi kom fram till igår.

När jag kom hem läste jag ut Hypnotisören, den omtalade. En thriller med mycket fart kan man ju lugnt säga att det är. Är del ett i en kommande serie om polisen Joona Linna och var riktigt otäck. En hel familj är utplånad av en mördare som varit riktigt slabbig. Blod överallt. Grabben i familjen överlever och med hjälp av en hypnotisör börjar de leta efter ytterligare en familjemedlem som troligen är i fara för mördaren.. Ja jävlar, riktigt otäck var den här boken. De varma personporträtt som jag gillar så mycket lyser med sin frånvaro. Pang på in i historien, de mest otroliga och inte-så-trovärdiga händelser avbyter varandra. Boken var väldigt spännande, det medger jag, på tre dagar var den utläst. Bra var den, men kunde ha varit bättre. Boven i dramat var alltigenom ond och elak bara en sån grej är ju inte särskilt verklig. Ingenting är svart eller vitt. En annan grej boken förlorar poäng för är att varje gång någon av karaktärerna tog sig ut till Stockholmsförorten Tensta, ett miljonprojektområde med mycket invandrare så fanns det personer där som betedde sig obehagligt och kriminellt. En fullgubbe på tåget som tafsar, barn som är uppkäftiga, hotar och som med all säkerhet dessutom skolkar. Som läsare får jag då budskapet att alla i Tensta är busar och att jag absolut inte ska åka dit om jag vill komma hem igen oskadd. Det är ju just sådana fördomar vi ska bekämpa, inte nära. Som gammal elev på Ronnaskolan (på sin tid en bråkig del av Södertälje) kan jag intyga att även när det är riktigt dålig stämning, så är inte alla idioter och rötägg. Men som sagt, vill man ha en fartfylld deckare så kan man ju sluta läsa. Dessutom sänder den ett starkt budskap till alla de som fortfarande säger att man ska skära ner på budgeten till psyksjukhusen.

Boken är skriven av Lars Keppler, en pseudonym som igår avslöjades! :O Många har spekulreat och gissat vem det är som gömmer sig bakom namnet och jag som tyckte det skulle varit spännande att inte på veta, blev en aning besviken. När jag dessutom inte hört talas om författarna var besvikelsen lite större. Alexander och Alexandra Coelho-Ahndoril heter författarparet. Aldrig hört talas om. Men när jag såg bilden på Alexander så blev jag istället lite nyfiken, vilken hunk :) Måste undersöka den här Alexander Coelho-Ahndoril.

Skräckens cirkus full med ångest

Läste ut Cirkus Pilo igårkväll innan jag somnade. Ganska rolig bok, väldigt annorlunda. Handlar om Jamie, en kille som blir kidnappad/utpressad till att börja på en cirkus, att bli clown. Cirkusen ligger på något mellanställe utan tid, mellan jorden och helvetet och för att inte bli mördad (eller värre) tvingas han ta på sig clownsmink och joina den udda gruppen av förfärliga varelser som arbetar på cirkusen. När clownsminket är på förvandlas han till JJ, en väldigt elak (barnslig och jobbig som fan) och ställer till en massa problem. Han blir alltså en helt annan person. När sminket åker av blir han sig själv igen och måste våndas och oroa sig över vad JJ ska ta sig för nästa gång, samtidigt som han måste vakta sig för de andra clownerna, Materiemanipulatören (som skapat alla de hemska monster som finns i monsterhuset; bla det Levande Ljuset, en glasätande yeti och ett huvud i en akvarieskål), sierskan som ser ALLT i sin kristallkula, den galne illutionisten och inte minst ägaren av cirkusen som verkligen står i en klass för sig. Jag läste boken på svenska, och det känns verkligen som att översättaren gjort missar. Mycket i språket kändes fel på svenska, uttryck på engelska som översatts till svenska på ett dåligt vis syns rakt igenom och det störde jag mig på väldigt mycket. Även om det stod på baksidan av boken att den skulle vara läskig som fan så var det helt okej för min del, det var ingenting mot John Ajvide Lindqvist som höll mig vaken flera timmar. Känslan av att det var en saga, fantasy, gör att det inte är lika läskigt, även om man kanske känner ett visst njutningsfyllt halvångestäckel när man läser skräckböcker som ändå inte riktigt räcker hela vägen. Boken är iallafall det enda i sitt slag som jag har läst, just i humorn och ironin som ändå fanns där samtidigt som skräckberättelsen som är olikt något annat jag läst gjorde den rolig att läsa och det tog slut väldigt fort :) (Det här är ju ytterligare ett försök från min sida att skriva en seriös recension, kommentera om ni har något att tillägga. Att skriva recensioner har man ju gjort i skolan, men man vill ju alltid tycka att man kan allt. Bara för att man knappat in sammanhängande ord betyder det inte att man skrivit en bra text. Så, för konstruktiv kritik, kommentera gärna. Mejl är också välkomna!) Nu vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Började på Karlstads Zoologiska men den verkar vara en aning dryg med nytt kapitel varannan sida med random berättelser om Hanna Hellquists djurvän till far. Påbörjade 1984 med Orwell, men för se hur det blir. Vill hellre läsa något glatt och roligt, även om 1984 är en jääävligt bra bok :)

För övrigt så har jag nu en ledig dag att se fram emot imorgon efter åtta dagar av låååånga timmar i bokhandlen. Extra småstressigt nu sista dagarna med kåkande av kartonger, uppackande, prismärkande och en oändlig ström av kunder som aldrig verkar bli mätta. Jag gillar mitt jobb, idag när Janis kom och lyste upp tillvaron litegrann så var det ännu roligare, men det tar på krafterna. Halleluja, det tar på krafterna.

Problemet med läsning

Ja, nu har jag läst ut hela serien om Grottbjörnens folk. Om inte Jean M Auel skriver en sjätte bok som det från början var tänkt så kommer jag inte läsa om Ayla och Jondalar mer. Mina känslor är blandade. Det är skönt att kunna ta upp en ny bok och läsa om något helt annat, men å andra sidan är det ju såhär med böcker (alla läsare kan hålla med mig) att om man tyckter de är riktigt bra så fäster de sig i huvudet på en. Man blir inspirerad, kan få nya ideér och hela ens synsätt på hela livet kan förändras. De två huvudpersonerna i boken var så kära och det var så mysigt att få uppöeva hur härliga gulliga de var mot varann. Jag blev ju extra gossjuk eftersom Andreas och jag oftast inte bott på samma ställe under sommaren. Den sista delen i serien, Nionde Grottan, handlar om hur Ayla och Jondalar äntligen avslutat sin resa och nått sitt mål, Jondalars hem. Hur deras mottagande blir när de har djur med dig och en massa saker att berätta. Äntligen blir de också gifta! Man kan märka att Auel lagt upp händelser och intriger som skulle vara möjliga att spinna vidare på i ännu en bok, men jag är ytterst tveksam. Dels för att det tog nästan tio år för den femte att släppas efter den fjärde och för att tanten börjar bli ganska gammal :-) För all del så kan man ju skriva vidare även fast man är gammal och jag hoppas ändå på att det skulle bli en sjätte bok. Är lite konstigt att inte det är en tjock mysig pocketbok jag plockar upp när det blir lässtund och jag kommer sakna Ayla. Samma problem får man om man sträcklöäser alla Harry Potterböckerna på rad. Weird att byta till något annat.

Måste också berätta om en häftig grej som hände förra veckan: Efter jobbet cyklade jag till Rönninge en tur. Väge jag brukar ta går genom en skog och en sträcka av vägen går förbi en lite större glänta. När jag cyklade ut bredvid gläntan i susande fart står där något stort brunt och tittar på mig. Tre bruna saker, rättare sagt. En älgmamma och hennes två kalvar! De stod kanske två eller tre meter bort från vägen där jag kom cyklande, hade jag sträckt ut armen kändes det som att jag nästan hade kunnat röra vid mammans päls. Mötet gick så fort, jag hade ganska hög fart och de måste ha hört min cykel knastra på vägen en ganska lång sträcka innan så hon agerade inte stressad eller rädd. Jag stannade till en bit bort och vi stod och tittad på varann en lång stund innan de spatserade tillbaka in bland träden. Väldigt ballt, indeed :-)

Måndag förmiddag

Sitter ensam hemma hos Andreas i Rönninge. Han och hans käre moder är på jobbet, hans bror ligger och sover och jag avnjuter en ledig dag. Cyklade hit igår efter jobbet(bättre än att ta pendeln, billigare, roligare och tar precis lika lång tid) och vi käkade tacos och glass med blåbär. Kanske värt att undersöka om man kan ha en vinbärsbuske i en kruka på balkongen - intressant att veta inför Uppsala. Vaknade upp inatt vid två-tiden av ett skyfall som smattrade mot plåttaket till det lilla skjulet vi har precis utanför fönstret. När jag låg där och myste bredvid Andreas som låg och sov (brevbärare går ju upp tiiiiidigt) var det skönt att veta att jag inte behövde gå till jobbet idag :)

Tänkte meddela de som är intresserade att Frank McCourt, författare till den underbara romanen Ängeln på sjunde trappsteget igår tog sitt sista andetag. Min mamma har följt uppdateringarna när hon för ett tag sedan fick reda på att han var sjuk och det var från henne jag själv fick nyheten. Mamma är arbetslös för tillfället, men verkligen inte sysslolös. Läser tidningar på internet, surfar runt och chattar, laddar ner tv-program och serier som hon med allrsta strösta nöje dyker in i. Hon visste exemeplvis att Michael Jackson både fått hjärtattack och gått bort innan de stora dagstidningarna worldwide skrivit om det, miniserien om hans liv som hon inte kom ihåg namnet på såg hon på sin laptop tre dagar senare. Internet har hon lärt sig helt själv, att ladda ner program har nog min lillebror haft ett finger med när hon har lärt sig det, men hon experimenterar oftast på egen hand. I min e-mailinkorg står min mamma för minst 75% av all post, intressanta artiklar och videos hon vill dela med sig. Jag försöker hänga med och läsa det mesta och eftersom jag själv inte har i närheten lika stor koll på vad som händer i världen får hon hållas :D (Vill någon läggas till på hennes e-mailinglista är det bara att höra av sig ;)

Ängeln på sjunde trappsteget är en av mina favoritböcker. McCourt skriver om sin tragiska uppväxt i det fattiga, katolska och regniga Irland, om sin alkoholiserade far, en hel drös med syskon och sin mor Angela (som gett boken sin originaltitel Angela's ashes) som gör allt i sin makt för att hålla liv i sina barn och sin make från spriten. Det är verkligen under hemska förhållanden de lever i och ändå skriver McCourt om sin familj med värme och humör. Som att läsa Pojken om kallades Det utan att känna det ständiga äcklet och illamåendet som jag kände när jag läste Pelzer.

När jag var på bokmässan gick jag och mamma på en seminarium han höll i samband med sin andra roman, Magistern där han berättade om sina erfarenheter som lärare. Boken fick jag signerad :)

Dagens inlägg avslutar jag med ett citat från boken:

“When I look back on my childhood, I wonder how I survived at all. It was, of course, a miserable childhood: The happy childhood is hardly worth your while. Worse than the ordinary miserable childhood is the miserable Irish childhood, and worse yet is the miserable Irish Catholic childhood.

People everywhere brag and whimper about the woes of their early years, but nothing can compare with the Irish version: the poverty; the shiftless loquacious alcoholic father; the pious defeated mother moaning by the fire; pompous priests; bullying schoolmasters; the English and all the terrible things they did to us for 800 long years.”

Läs den!

Måste tillägga (ännu ett mejl från mamma) att det är 40års jubileum för månlandningen idag :)

Lördagkväll

Det har tagit mig 42 inlägg i den här bloggen att inse att jag kanske inte är en bloggmänniska ändå. Att sätta sig och skriva ner alla tankar och idéer man har är tydligen inget jag sätter högst på prioriteringslistan. Som sagt tidigare så är det väl främst meningen att den här bloggen ska vara till för de som jag inte kommer umgås mycket mer när jag flyttar till Uppsala och det har jag ju inte gjort än. Jag är ingen dålig människa för det, vi får väl hoppas att jag bättrar mig när jag verkligen flyttat :) Har fått information om mottagningsveckorna i posten nu, spex, lek och röj väntar de två första veckorna. Låter SKÖJ! Men officiellt en recce blir man förstås först efter uppropet. Hoppas de uttalar mitt namn rätt.. ^^ (Man säger Rahimi, inte Raschimi, Rahimini eller Raaah-imi)

Under uppehållet jag hade när jag väntade på fjärde delen i Grottbjörnens folk var jag så rastlös att jag hann avverka två romaner (en aning lättlästa måste jag nog erkänna att de var). Den sista föreläsningen av Randy Pausch och Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Randy Pausch visste att han skulle dö i cancer och endast hade ett par månader kvar att leva. Hans tre barn var såpass unga att de inte skulle minnas honom när de växt upp och han ville på något sätt berätta för dem vem han var och han älskade dem. Universitetsprofessor som han var blev han bjuden att hålla en sista föreläsning där han då klev upp på scen och började föreläsningen med att göra tio armhävningar. Han ger sina barn och sina åhörare tips och råd han har lärt sig och haft nytta av under sitt liv. Tänkvärt och väldigt rörande. Men när Stäppvandringen äntligen kom med posten hann läste jag inte klart de sista sidorna av Pauschs bok innan jag lämnade den för Auel.

John Ajvide Lindqvist är en av mina favoriter. Han skriver väldigt bra, trovärdiga personporträtt och historier som sätter igång fantasin. Men de är jävligt läskiga! Hanteringen av odöda är en skitläskig roman. Handlar om att alla lik som varit döda i m indre än två månader inne i Stockholm vaknar till liv och vandrar hem igen. Boken är "samhällsriktig" om kan utrycka sig på det sättet; som om det verkligen skulle hänt på riktigt. Personerna i boken blir ju lika chockade som vem som helst av oss skulle blivit när de döda går igen och det är det som gör hela läbbigheten. Det är på riktigt, liksom. Att jag dessutom åkt hem från Andreas och ligger ensam i mörkret hjälpte ju inte, och hade jag inte haft min mjukiskrokodil och mobilen att skicka iväg små skrämda sms till en vänlig själ hade nätterna blivit mycket längre. (Omslaget på boken var ju verkligen inte till någon tröst heller - jag vände den uppochner under sängen när jag skulle sova. Kastade in den, rättare sagt) Hua! Låt den rätte komma in, Pappersväggar och Människohamnheter hans andra romaner och de är lika läsvärda allihopa. Hans första, boken om vampyrer är otroligt bra. Pappersväggar tyckte jag om så mycket att jag tog med den till Göteborg och fick den signerad ;) F Y I

Del två och tre i Grottbjörnens folk

Enligt sv.wikipedia.org så kallar Auel serien för Jordens barn och inte Grottbjörnens folk vilket var namnet på den första romanen, men alla förstår vad man pratar om när man säger det senare så det tänker jag fortsätta med. Den här serien anses inte vara "fin" litteratur och jag tror jag har upptäckt varför, hehe. I bok nummer två har Ayla gett sig av på en resa från sin neandertalarklan och bor ute på stäppen helt ensam. Hon uppfostrar en häst och ett grottlejon, någon som ingen människa gjort förut och de blir hennes vänner. Samtidigt så har en man vid namn Jondalar gett sig ut på en resa med sin bror för att se sig om i världen. Genom tragiska omständigheter möts deras vägar och Ayla tar hand om Jondalar. Hon lär sig hans språk och de blir handlöst förälskade. Han lär henne också den stora Njutninge, ni förstår alla vad jag syftar på. Att de är ensamma med ingen som stör tar de tilvara på också. Tro mig. They keep going at it. Och vi får veta varenda detalj. I början var det lite spännande, man levde sig in och ville ju att de skulle vara tillsammans och det var spännande, men när de har pippat på för tredje gången blir det en aning tröttsamt. Det jag gnällde om när jag läst första boken om att boken kanske är skriven på ett lite barnsligt sätt tar jag tillbaka, det är skönare att läsa på det sättet när böckerna är så tjocka. Språket är inte jätteelegant och det gör mig ingenting. I den tredje boken träffar de ett läger med människor som de flyttar in hos. Där finns en annan tjusig man som blir förälskad i Ayla och det blir en romantisk härva. Ännu mer .. "intima umgängen". Auel beskriver väldigt bra hennes uppfattning om hur det kunde sett ut i ett samhälle och de är väldigt intressant. Hur de jagar, bygger hus och behandlar råvaror och skinn. Dekorerar kläder och lagar mat och såna saker. Jätteintressant tycker jag, när jag vet att hon gjort mycket research och testat många av sakerna själv. Låter som något jag också skulle vilja testa :) Mitt problem är nu att jag vill sätta igång på den fjärde boken som jag ännu inte har fått tag i. Jag beställde den i söndags och jag misstänker att den kommer att komma fram imorgon. Underhåller mig tills vidare med noveller ur Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist (som jag har signerad!) och Den siste föreläsningen av Randy Pausch.

Grottbjörnens folk

Läste färdigt del ett igår, ska definitivt köpa de resterande delarna när jag kommer till Södertälje. Boken var mycket spännande, utspelade sig under den tid när människorasen precis utvecklats till den art vi är idag. En liten flicka, en individ av denna evolutionära art, kommer till en klan där folket är en undergren på människoträdet. De tar in henne i klanen trots hennes mystiska utseende (hög panna, haka, kroppen är lång och tunn) och hon växer upp där.Under hela sitt liv utmärks hon som den som är annorlunda och konstig, hennes ögonkanaler är skapta så att vatten kan komma ut när hon är ledsen, hon skrattar och kan göra många olika ljud med munnen och hon kan tänka flera steg längre på den abstrkta skalan än vad till och med den visaste i klanen kan. Självklart så skapar dessa förmågor problem när kvinnorna inte får vara så frimodiga, i detta samhälle styr männen. Kvinnor får inte ens tala utan tillåtelse från en man. Men hon får också vänner, hon är godhjärtat och duktigare än de flesta på sysslorna de har. Det hinner hända mycket i den första boken och det var lite "vill-inte-lägga-den-ifrån-sig" känska. Det var kanske tur att det regnat så mycket så jag inte haft så mycket annat för mig. Det var mycke intressant att läsa om hur samhällena kunde sett ut under den här tiden, jag har inte läst mycket alls egentligen om hur de första människorna hade det. Visst, de bodde i grottor och jagade mammutar, men hela den religiösa biten visste jag inte alls mycket om. Alla var visst tilldelade ett totemdjur, en ande som genomsyrade individens karaktär och som skyddande denna genom livet. En person med stenbocken som ande kunde varit väldigt säker på foten och passa utmärkt som jägare, och hade man en björn så var man stark och en bra beskyddare. Författarinnan gick tydligen överlevnadskursen när hon gjorde research inför boken, lärde sig hur man gjorde isgrottor, gjorde upp eld och hacka flinta. Låter riktigt häftigt, skulle jag själv vilja testa någon gång. Tydligen är hon med i Mensa också, impressive ;)
Det jag störde mig litegrann på var sättet boken var översatt. Uttryck och ord som jag inte riktig kände passade in. Eftersom jag läste boken på svenska känns det som att man missar lite av just författarens skrivsätt, det märktes tydligt här. Men kanske är jag bara överkänslig.. Jag kommer absolut fortsätta serien, fem delar allt som allt.

Vill bara nämna också att det är kul att få post adresserat till mig här i nya lägenheten :D Eftersom jag är nyinflyttad i kommunen har jag fått massor med Välkommen till Uppsala-reklam och erbjudanden. En gratis klippning, fyra gratis träningar på SATS, ett skruvmejselkit från BilTema och massor med rabattkuponger på mat. När terminen kommer igång ska jag tydligen få en Uppsalat-shirt också. I like :D

Nu är det faktiskt så att det är uppehåll i regnet och jag ska ta mig en springtur!

oj oj oj!

Tjao!
Även fast man inte har något vettigt för sig så är det svårt att finna tid till att sitta ostört vid datorn o blogga med en pojkvän som vill sitta framför lådan hela tiden.. what to do ...

Igår regnade det hela dagen så jag låg i soffan och läste. Jag har krånglat med komvux och fått en hel serie om kalla kriget skickad till mig (tack mamma ;) Har börjat på serien om Grottbjörnens folk, klassikern av Jean M Auel som handlar om människorna under istiden. Ganska rolig och mycket evolutionssnack - kul för en som pluggat biologi ;D (och som tyckt det var intressant dårå :) Idag lånade jag Andreas cykel och CYKLADE ner till centrum och hem igen. Sprang en runda, sen CYKLADE jag och hämtade pojken min från skolan. Härligt att CYKLA, jag har inte gjort det sen jag var typ tio :D

Gentlemän och spelare av Joanne Harris var intressant. En thriller/deckare som utspelar sig på en gammal privatskola där tradition och gamla värderingar alltid regerat. Historien berättas genom två karaktärer; en lärare som arbetat på skolan i evigheter och som motvilligt börjat överväga att gå i pension. Under elevbråk, lärargnabb och de vardagliga problemen känner han att förändringar håller på att ske, det är inte särskilt välkommet. Ett hat mot skolan som intensivt vuxit under flera år har börjat kräva ut sin hämnd och det är genom gärningsmannens ögon vi får andra halvan av historien. Brotten blir allt våldsammare och skolan hamnar i en kris med lärarskandaler och försvunna elever. Jag visste inte att historien skulle vara så mörk som den blev och den hade riktigt otäcka ögonblick. Men boken var väldigt mysig, dels tack vare den dammiga latinläraren som man efter några kapitel börjar känna tillgivenhet för (som med Gordianus i Roma Sub Rosa) och lite på grund av de miljöer som Joanne Harris speglar mitt i prick. Av denna författare har jag bara läst Choklad men är nyfiken på det andra som hon skrivit. Har Lollipop shoes hemma som jag också tänkt läsa (En fortsättning på Choklad).

Bakade äppelpaj igårkväll men måste utvecka receptet lite, den blev helt degig i mitten. När vi väl skurit bort den mosiga biten så var ytterdelen väldigt god :) Lägger upp receptet när jag gjort en version jag är nöjd. Ikväll blir det tacos tror jag, sedan ska jag virka lite - jag köpte några fina garner idag :D Nu är Andreas en aning grinig för jag suttit här "för länge" och måste nog få nåt att äta.

Röster och böcker

Röstade igår, lite skojigt faktiskt :D Blev ju härliga resultat också, både MiljöPartiet och Piraterna hamnade högt upp och fick mandatplatser. En liten vallokal, ett kapprum i en förskola 50 meter bort med tre valbås. Vad viktig man kände sig därinne, "som om man räddat Sverige" med sin röst. :)

Kom till Uppsala i lördags, hade en kärlekskrank pojkvän och en hög med post som väntade. Bland annat en bok som mamma skickat i flytta in-present. Hennes favorit Krakatoa av Simon Winchester. Krakatoa är en vulkanisk ö i Indonesien som hade en utbrott i slutet av 1800-talet, ett av de våldsammaste utbrottet vi känner till. Tydligen så flög vulkanisk aska till nästan andra sidan jordklotet och gjorde solnedgångarna dimmiga över hela jorden. Jag ska läsa boken, började på en Joanne Harris i lördags (50% på utvalda pocketar i bokhandeln. Jag jobbade i fyra timmar, hittade 10 stycken jag ska köpa) så det blir kanske när den är slut :) TACK MAMMA!

Fick också brev från nya telefonopperatören, har bytt ifrån min gamla operatör. Hoppas att simkortet kommer igång ikväll, har inte haft mobiltelefon nu i två veckor. Skönt på vissa sätt men jag är smssugen! Har ett par kompisar som åker till Grekland för att ö-luffa i tre veckor (åh nej då, inte avundsjuk ett JÄVLA dugg >.<) och vill kunna åtminstonde skicka ett hejdåsms.. Eller babbla i nån timme med Kim kanske.. sounds nice. Andreas har sin allra sista tenta för i år imorgon så idag stack han till skolan för lite plugg. Blir väl en jogg här på förmiddagen (inte så lockad just nu, det är alldeles grått ute. Springer ute i skogen och vill helst det ska vara solsken för att det inte ska vara så läskigt) och sen lite virkning! Beställde Virka amigurumi för ett tag sen som jag också kunde titta i först i lördags. (En aning frestad har man ju varit att titta i den när man jobbat i bokhandeln men jag höll mig i kragen) Har bara vitt garn än så länge men någonting borde man ju kunna hitta på ändå. Boken är jättesöt och författaren trevlig ;) Sen ska jag läsa på om Kalla kriget. Andreas och jag diskuterade igår om varför man inte fick lära sig särskilt mycket om just den här konflikten och hans argument var för att det inte var ett "öppet krig" med bomber och granater som flög. Jag säger emot, menar att det säkert finns massor med saker att lära sig om detta kanske mera psykologiska krig som säkert betytt massor för hur vi har det idag. Men då jag inte vet någonting själv så har jag inga konkreta argument att nämna. känns skitfånigt. Dagen är fullbokad med andra ord.

Catalina's Riddle

Läste ut bok imorse, en av de bästa på länge. Ett tag nu har jag lånat mammas älskade serie, Steven Saylors Roma Sub Rosa, historien om Gordianus the Finder. En detektivserie som utspelar sig i antikens Rom. Alla som känner min mamma vet att de ämnena passar henne som hand i handske och även jag har fattat tycke för böckerna. Gordianus är en detektiv som livnär sig på att lösa uppdrag han får från olika håll och istället för att använda tekniska intrument som man skulle ha använt sig av om han levt idag använder han sin list - hans resonemang är väldigt underhållande och jag som vanligtvis inte gillar thrillers eller deckare vill inte lägga ner boken. I ett samhälle där stress inte finns på samma sätt som idag sker allt i en relativt lugn takt, Gordianus löser sina fall samtidigt som han lever sitt eget liv med sin fru och sina barn. Saylors böcker har blivit prisade från många håll för att de speglar ett liv i antiken precis som det kunde ha sett ut. Gordianus är ingen rik man och det eleganta livet som man kanske vanligtvis hör talas om när man oftast talar om antikens Rom (Politiker och krigsherrar som finns i historieböckerna är i de allra flesta fall ganska välbärgade) är inte den verkligehet Gordianus lever i. Det har kommit många böcker i den här serien och en ganska speciell sak är att de inte kommer i kronologisk ordning. Inte ens den första boken börjar på exakt ruta ett, utan de kommer i en lite obestämd ordning. Några av böckerna är novellsamlingar och där finns historier med Gordianus innan han ens påbörjat sin karriär som detektiv blandat med berättelser om honom där han är på sin ålders höst. Man fattar tycke för Gordianus när man läser om honom, hans eviga sökande efter sanningen (det är endast det han är ute efter när han löser mysterier. Han är aldrig partisk utan vill bara veta sanningen), det faktum att han älskar och gift sig med sin egyptiska slavinna (deras relation tar stor plats i böckerna, hennes tvära men älskvärda karaktär är otroligt charmig och sätter honom ofta på sin plats) och hans hat för politiken (att ha blivit anlitad av för många politiker och blivit inblandad i deras intriger och härvor sätter sina spår - att hata politik och bo i politikens födelsestad är ironi på hög nivå) gör honom till en väldigt levande och ganska mysig gubbe. Denna roman handlar om en politisk härva som är en aning komplicerad med blir väldigt spännande. Kända politikern Cicero, Lucius Catalina, Marcus Crassus och Marcus Cato är bara några personer som är inblandade i trasslet. Att retoriken föddes under antiken är inget man går miste om, eleganta tal får man läsa hela tiden. Väldigt lärorikt må jag säga :) En väldigt spännande och underhållande bok, som jag nämnt tidigare är den en av de bästa jag hittills läst i serien.

Änglar och Demoner

Änglar och Demoner var verkligen inte till min besvikelse! Tvärtom var den väldigt snyggt gjord och även om man visste vad som skulle hända blev man tagen av den häftiga stämningen. Det var ett par år sedan som jag läste boken och eftersom jag hade glömt bort slutet satt jag ändå på slutet utan att veta exakt vad som skulle hända(även om jag kände igen händelseförloppet när det väl skedde). De sista 20 minuterna var jag sprängkissnödig och därför kändes det som om Ron Howard drog ut på slutet en aning för länge, jag kutade ut så fort jag kunde när eftertexterna kom! :p Stellan var bra, Ewan McGregor var bra, Tom Hanks var bra och alla italienarna var snygga och pratade med underbar dialekt, I like :)

Filmen utspelar sig i Rom vid den tidpunkt då en ny påve ska väljas. Robert Langdon blir tillkallad för att hjälpa polisen när ett terrorhot utropats mot Vatikanstaten och hela katolska kyrkan i dess mest sårbara stund. Genom att söka igenom Vatikansstatens urgamla arkiv och att följa flera hundraåriga spår genom staden måste Robert Langdon hitta fyra kidnappade kardinaler och en behållare av antimateria(stulen från den scweiziska forskningsbasen CERN) som hotar att utplåna hela Vatikanstaten på bara ett par timmar.
Filmen är upplagd som en thriller och kanske inte en direkt filmatisering av filmen, även om det inte fanns så många detaljer som skillde mellan bok och film. Inte vad jag kunde komma ihåg från när jag sist läste boken iallafall ;) Grundidén kommer ifrån konflikten mellan vetenskap och religion, som två motpoler. Antingen tror man på Gud eller på Big Bang, något i den stilen. Men ingen av de två målades upp som den sämre, även om kyrkan oftast verkar få de hårdare smällarna i de flesta sammanhang. Jag tror inte Dan Brown är någon särskilt stor fiende till kyrkan, även om han fått en massa skit efter att ha skrivit Da Vincikoden där han påståtts ha hittat på lögner om Jesus och "sanningen om kristendomen". Vad jag förstått hittar Dan Brown på egna historier av efterforskningar han gjort på saker och händelser i historien han tycker är intressant.

Ett tips är att läsa boken, den är verkligen superbra. Dan Brown är en av mina favoritförfattare, ska bli spännande att få läsa den nya boken som ska komma nu i september, The Lost Symbol. Tredje boken om harvardprofessorn Robert Langdon, hjälten i Änglar och Demoner och Da Vincikoden. Hjälten :D