Ett okonkret inlägg som inte förklarar någonting men ändå allting

Nu börjar sommaren vandra mot sitt slut, jag har bara en dryg vecka kvar i Södertälje. Snart är det tillbaka till Uppsala - skolan, vänner och äventyr. Sommarlovet kom som en välbehövlig paus efter ett par tunga månader med stressvärk och axlarna tunga av för mycket kemi. Nu när jag sitter på balkongen i solen och lyssnar kan jag konstatera att armen inte gör ont och att axlarna är lyfta högt igen. Vinden för med sig musik från andra sidan åsen - en sjungande nasal manlig röst med ett orientaliskt vibrato som sjunger vemodigt på ett obegripligt språk - och njuter. Även om Södertälje är underbart så ser jag ser verkligen fram emot att åka tillbaka!

Vad har jag åstadkommit den här tiden när jag varit "mellan kurser"? Absolut ingenting - och enormt mycket. Kärlek och sorg, pålitlighet och svek, tristess, slit och nyfikenhet. Ett sommarlov fyllt med känslor som i mitt fall har lett till ny energi, nytt engagemang och ett förnyat självförtroende.

Det är som när man är ute och springer, är helt slut och svetten forsar - när man plötsligt tittar upp och ser hur blå himlen är, hur varmt solen smeker, hur skönt vinden svalkar, hur grönt gräset är och hur JÄVLA mycket kraft jag har kvar i benen! Det finns inga problem i hela världen.

Ett par hejarrop till mig själv och till alla andra:

Be all you can be! Det är jag och BARA jag som kan se till att jag är lycklig. Jag väljer vem jag vill vara, vad jag ska göra och vem jag ska umgås med. Det är MITT liv.

"I am the master of my soul. I am the captain of my fate."

Henley, 1875 - Invictus