Sov du lilla videung

Alltid när jag har mina gladaste perioder kan jag alltid räkna med en konsekvens som är lite dryg. Det är särskilt påtagligt de gånger då jag väntar på något, ser fram emot någonting som jag vet kommer bli bra. Förra året vid den här tiden när väntade jag på flyttlasset som skulle köra iväg mina saker till lägenheten i Uppsala var jag väldigt drabbad av detta och jag har haft samma problem nu i några veckor när terminstarten i Uppsala närmar sig. Problemet är mardrömmar. Jag kan hålla med om att vid första ögonblicket låter det som en tämligen fånig krämpa, men med lite eftertanke så är det inte lika löjligt.

• Man kan inte styra sina drömmar
• I drömmarna finner man sina innersta, hemligaste, farligaste och mest opassande tankar
• Drömmarna tar inte hänsyn till moral, anständighet, väder eller vind
• Man vet oftast inte om när man drömmer
• Man kan inte väcka sig själv när det blir obehagligt
• Man kan inte undvika att sova

En natt drömde jag om en otäck mördare som härjade i en mörk skog som skar hål i folks magar. Jag mötte min bästa vän med ett fyrkantigt hål igenom kroppen. En annan gång var jag tvungen att gömma mig undan en obehaglig orm som ville våldta mig. Otroligt otäckt. Under en av de värsta nätterna drömde jag att jag klubbade ner min lillebror och stoppade ner hans huvud i en behållare med flytande kväve och sedan kastade hans isbitshjärna i golvet som sprack sönder i tusen bitar.

Jag försöker att vara positivt, att se någonting bra även om situationen jag befinner mig i känns hopplös. Men när man vaknat upp efter att brutalt ha mördat sin lillebror och allt är figurer från min egen fantasi kan det vara lite svårt. Man känner sig inte ett dugg utvilad efter en sådan natt, utan plågad av samvetskval och extremt obehag. Försöker min hjärna på något sadistiskt sätt väga upp min lycka med otäcka drömmar? Är jag förbannad av någon bortglömd fiende som stuckit voodoonålar i dock-Klaras huvud? Är det Gud själv som försöker varna mig för en hemsk framtid?

Försöken är inte uppskattade, i vilket fall som helst.

(Ps. Jag har inga ambitioner alls att ta livet av min bror eller skära hål i min bästa kompis. Och jag är mer rädd för harkrankar än ormar.)