Merhaba är turkiska och betyder Hej! Det är min senaste grej, lånade en språkkurs och klurar lite. Fick ett infall att jag vill närma mig mina rötter och försöka förstå mig på turkmenska, min pappas språk. Det finns inga turkmenskakurser i Uppsala, men Turkiska A finns i höst. Tänkte haka på den om jag hinner och tills dess duger språkkurser från stadsbiblioteket fint.
Livet går på, nästa kurs är snart slut och nästa tenta är nästa vecka. Min rygg ch axel värker fortfarande och jag ska på vårdcentral nästa vecka. Värken har gjort att jag inte tränat på flera veckor och jag känner otroliga bieffekter på att inte få röra på mig ordentligt. Humöret är nästan alltid dämpat och jag är mycket tröttare och mer stressad än vad jag brukar. Korttidsminne och uppmärksamhetsförmågan slint och jag känner mig ganska blåst. Hoppas jag får något trevligt piller från farbror Doktor som gör mig gladare! :-) Eller så masserar han lite eller knäcker eller ackupunkterar lite så det inte gör ont längre. Jag längtar efter den dag då jag kan ta på mig min jacka utan att hela ryggen bränner till. Eller att sova på vänster axel utan kramp, hur underbart vore inte det?
Pauline, en av mina närmsta vänner här har flyttat in i sin nya lägenhet som hon köpt i Eriksberg (samma stadsdel som jag, woho!) och hon är supernöjd. Vi satt hemma hos henne i hennes nya kök häromdagen och hade en långt snack. Ni vet, ett sånt där snack om livet och familj och erfarenheter. Jag tänker och funderar.
Utbytesår?
.jpg)
Andreas och jag såg Men who stares at goats för ett tag sedan. En riktigt bra film, handlar om hur den amerikanska armén utbildat supersoldater, soldater med övernaturliga krafter. En småstadsreporter blir krigskorrespondent, och för att komma in i Bagdad tar han hjälp av en föredetta supersoldat. Denna jedikrigare, som han kallar sig, berättar om sin tid i armén och hur syftet ursprungligen med dessa soldater var att undvika strid i största möjliga mån. I scener från Irak följer man dessa två i jakt på arméns nuvarande forskningsbas för paranormal forskning och finner att som så mycket annat gott har den ursprungliga tanken försvunnit och nu mera är det bara pengar och krigsföring som gäller. Jag vill inte avslöja slutet, men kan tala om att jag hade en varm känsla i magen när jag gick ifrån biografen. Härliga hippies! Jag gillade filmen, den hade väldigt många komiska inslag men minst lika många allvarliga och med all största sannolikhet verkliga inslag. Istället för att på något sätt förmildra det som händer i Irak just nu så visas armén som en ganska paranoid och girig varelse som ställer till mer besvär än faktiskt hjälper den Irakiska befolkningen. Jag nämner Pauline igen som har en bror på plats i Irak som inte har så snälla saker att säga om amerikanarna där. Suck, vilken värld.
Det känns iallafall som att jag är på rätt plats. Jag bor i Uppsala och läser på universitet. Spelar ingen roll om jag är här i flera år till, om jag tar lån eller inte. Jag investerar i min utbildning, jag investerar i mig själv. För det finns inget värre i världen än okunnighet, precis som Dickens sa.
.jpg)
