Är det en vanlig dag?

Är det en vanlig dag??? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Klaras födelsedag! :D 20 år, bitches :)

(Bild från Nynäshamn)

Har haft mina första lektioner (föreläsare som verkligen bokstavligt talat kände att de pratade om sten. Alla höll på att somna. Men jag vet numera att det finns mineraler som leder ström :) och nej, jag menar inte is. För is är verkligen ett mineralämne. Det visste ni inte va? Nu vet ni :)

Sedan hade vi karaokekväll och vi sjöng en jättefin låt till våran välkomstgrupp; säga vad man vill om Carola men Främling är den mest tacksamma låt att göra covers på. Klara vid en mikrofon. Behöver jag säga att det var succé? ;)

Cyklade hem tidigt för att mysa lite med Andreas som tyvärr inte kunde vara med eftersom hans kompis var lessen över sitt husdjur. Snäll och godhjärtat som jag är (har ju själv förlorat ett par älskade små håriga, pipande husdjur över åren) så fick han Andreas till sällskap. Fy vad jag är snäll :)

Jo, man får faktiskt vara lite självgod såhär på sin födelsedag.

Jag har fått ett par ASFINA pimpade skor av Therese. Helt fakking underbara är de. Med dinosaurier på. Så står det Klara på dem också :) Av mamma fick jag ett par hundralappar på Bokus att köpa BÖCKER för :D (inte studentlitteratur inte, usch nej. Riktiga böcker :D Och ja, jag har redan använt det :) Av Lena och Frida fick jag en söt stekpanna man kan göra små stjärnplättor med. Jättesöt :) Tyvärr får jag nog stå för frukost på sängen själv. (-_-)
Och av Andreas fick jag... dum dum duuum...
WALKING WITH DINOSAURS!!!! :D

I oktober. I Ericsson Globe. Kommer. Jag. Att. Se. RIKTIGA. Dinosaurier.

Var avundsjuka! MOHAHAHAHA!!! :D

En minst sagt omväldande vecka

Ja herregud. Jag har varit usel på att göra inlägg (har faktiskt försökt registrera in mmin telefon på blogspot så jag kan blogga från telefonen men det funkade inte av nån anledning) och skälet till det är kanske inte så konstigt. Flytt förra veckan och skolstart i måndags. Flytten gick förhållandevis bra, när flyttbilen väl kommit gick inpackning jättefort (I'm the packmaster) och utpackning gick också smidigt som attan. Therese och Sebbe hade anlänt hit under dagen och hjälpte till, så vi var sammanlagt sex stycken som kånkade in allt.

Jag har träffat min lillebror!!! :D Den lille bebisen från Göteborg följde med pappa när han kom för att hjälpa mig och vi fick gulla och krama honom för första gången. Sötaste ungen ever, och jag brukar inte ha mycket till övers för bebisar. Men han var så otroligt söt. Var glad och hade lätt för att skratta och när han gjorde det så syntes hans två små tänder :) Urgulligt!Sen skolstart. Vad kan jag säga? Mottagningen är flummig som fan. Vi som är nya kallas recentiorer, reccar. Vi ska fjäska så mycket vi kan för våra Regenter, Väl-com. Alla spexx och dikter och sånger vi hittar på handlar om dem, hur fina och underbara de är. Första dagen lekte vi lekar och drog ut på nation. Asröj med hela Uppsalas reccar inne på samma klubb - Östgötanation var full till bristningsgränsen. Igår var vårt uppdrag att fiska upp en cykel ur Fyrisån och sedan smycka den enligt ett tema. Alla lagen har olika länder som tema och för att nämna några så fick KGB(KemiGeovetenskapBiologi)reccarna ihop en Frihetsgudinnecykel, en pokémoncykel, en rastafariskyel(med tillhörande planta, ofc) och såklart - en himmelsblå cykel till självaste William Wallace himself. Vi fick också lära oss reccedansen - imagine yourself en stor gräsmatta med ett par hundra pers som dansar flumdans precis i takt. Underbart. Varje år utses en reccelåt och sedan en dans till den låten. Vår reccelåt i år är Bob Sinclair och The Sugarhill Gang med Lala Song. Imorgon är det nationsrunda, besök på alla 13 nationer och en dricka på varje. Kul lär det bli, fulla kommer vi alldeles säkert vara när vi avslutar kvällen. Jag ringer Andreas som får leda mig hem, oroa er inte för mig :) Nu ska jag låta dessa inspirerande ord avsluta inlägget:

"När man är ute på en nation så hör man ibland sin reccelåt och hela dansgolvet med helt okända människor börjar dansa reccedansen tillsammans. Det är så himla fint." - Rasmus, Geovetarfadder.

Dan före dopparedan

Eller snarare FLYTTaredan! :D (en liten ordvits, roligt va? hehe)

Ikväll kommer pappa med BEBISEN ifrån Göteborg och ska inspektera vad som ska köras och därefter bestämma vilken slags flyttkärra han ska hyra. Sedan bär det av imorrn :) En tur till IKEA ska visst också hinnas med. Mitt rum är i en enda röra just nu, men läget är under kontroll.

Sov över hos Thess för några dagar sen, mys :)

Blåbärsyr

Igår var en trevlig dag - jag var ute och plockade blåbär med Therese! :D Vi åkte till Rönninge och gick Rönningespåret, där jag har tidigare upptäckt blåbär i massor. Två hinkar med blåbär, plus lite småplock i en tredje hink som jag åt upp på hemvägen. Vi gick tillbaka också och blev upplockade i Östertälje. Över 20 000 steg (jag är har stegräknare i mobilen, smidigt och bra) visade stegräknaren. Hurtigt värre ;D lite mycket myggor kanske, i shorts och linne var jag en ekel måltavla. Mina vita byxor var inte så vita när jag kom hem, men de har fått ligga i varmt vatten och tvättmedel hela dagen och nu är det bara lite bruna fläckar kvar av vad som såg ut som blå mensfläckar :S Förhoppningsvis kan man få bort resten också i tvätten. Jaja, man dör inte för en fläck på byxan, som vi kom fram till igår.

När jag kom hem läste jag ut Hypnotisören, den omtalade. En thriller med mycket fart kan man ju lugnt säga att det är. Är del ett i en kommande serie om polisen Joona Linna och var riktigt otäck. En hel familj är utplånad av en mördare som varit riktigt slabbig. Blod överallt. Grabben i familjen överlever och med hjälp av en hypnotisör börjar de leta efter ytterligare en familjemedlem som troligen är i fara för mördaren.. Ja jävlar, riktigt otäck var den här boken. De varma personporträtt som jag gillar så mycket lyser med sin frånvaro. Pang på in i historien, de mest otroliga och inte-så-trovärdiga händelser avbyter varandra. Boken var väldigt spännande, det medger jag, på tre dagar var den utläst. Bra var den, men kunde ha varit bättre. Boven i dramat var alltigenom ond och elak bara en sån grej är ju inte särskilt verklig. Ingenting är svart eller vitt. En annan grej boken förlorar poäng för är att varje gång någon av karaktärerna tog sig ut till Stockholmsförorten Tensta, ett miljonprojektområde med mycket invandrare så fanns det personer där som betedde sig obehagligt och kriminellt. En fullgubbe på tåget som tafsar, barn som är uppkäftiga, hotar och som med all säkerhet dessutom skolkar. Som läsare får jag då budskapet att alla i Tensta är busar och att jag absolut inte ska åka dit om jag vill komma hem igen oskadd. Det är ju just sådana fördomar vi ska bekämpa, inte nära. Som gammal elev på Ronnaskolan (på sin tid en bråkig del av Södertälje) kan jag intyga att även när det är riktigt dålig stämning, så är inte alla idioter och rötägg. Men som sagt, vill man ha en fartfylld deckare så kan man ju sluta läsa. Dessutom sänder den ett starkt budskap till alla de som fortfarande säger att man ska skära ner på budgeten till psyksjukhusen.

Boken är skriven av Lars Keppler, en pseudonym som igår avslöjades! :O Många har spekulreat och gissat vem det är som gömmer sig bakom namnet och jag som tyckte det skulle varit spännande att inte på veta, blev en aning besviken. När jag dessutom inte hört talas om författarna var besvikelsen lite större. Alexander och Alexandra Coelho-Ahndoril heter författarparet. Aldrig hört talas om. Men när jag såg bilden på Alexander så blev jag istället lite nyfiken, vilken hunk :) Måste undersöka den här Alexander Coelho-Ahndoril.

And I pity any girl who isn't me today

Efter en lååång dag på jobbet ställer jag mig vid uteserveringen och stökar med cykeln. Sätter på mig hjälmen, serr till att väskan sitter bra på pakethållaren, låser upp låset och kilar in det under väskan. Trött, gnällig och vresig och sur känner jag mig. När jag rullar ut cykeln hör jag en av männen vid uteserveringen säga:

"Kör försiktigt!"

Jag tackar och lovar att jag nog ska ta det lugnt på vägen. Då svarar han helt otippat:

"Du är vacker, vet du det? Du är väldigt vacker"

För ett ögonblick blir jag helt ställd och vet inte vad jag ska säga. Man är ju inte beredd på en sådan komplimang. Sedan ber jag honom säga det en gång till, och sedan ännu en gång på skoj, bara för att få dessa härliga ord flera gånger. Han tycker att jag är vacker. Jag! Vacker! Han tycker faktiskt det. Hans vänner ser på mig och nickar, de håller alla med.
"Tack" hasplar jag ur mig, känner mig lite fånig och cyklar därifrån.

Men jag håller faktiskt med. Jag är vacker. Jag gillar mig själv, jag tycker jag är rolig och gullig och söt och mitt hår är jättefint och lite charm-rufsigt och mina ögon är fina och glasögonen är det skön stajl på och och mina kläder är balla (jag har inte köpt nya kläder på mer än ett år, mind you), jag gillar min kropp och jag älskar att springa och träna för jag har tränat mig själv alldeles från början och jag pushar mig själv när jag tränar och jag är inte rädd för nya saker eller utmaningar och jag är så komplett nöjd och glad med/över mig själv som man kan vara.

Spontana kommentarer betyder så mycket, även om de kommer från en man som kanske har fått en aning för mycket att dricka (eller inte) och den här kommentaren kom vid precis rätt tillfälle. Jag blev så otroligt glad.

I övrigt så har jag läst ut två böcker, hoppas att Malins flytt har gått smidigt och jobbat min sista dag med Janis. Mer om det nån annan gång.
(Den som vet vilken sång/film rubriken kommer ifrån får en liten kram)

Får la bli lite spotify

Alla skivor nedpackade, så nu innan flytten blir det Spotify som gäller :) Programmet streamar musik lagligt från internet och det finns massor av musik och artister att söka på. Annars vet jag inte mycket om programmet, har inte använt det förut. Vet att man kan söka på en artist, hitta artister som spelar liknande slags musik och på så sätt öka sin vidd och det är ju bra, men såna tjänster finns ju redan.. Jag har tidigare använt (och upptäckt några av mina nuvarande favoriter) via både Pandora och Youtube. Båda webbaserade. Så får se sen om Spotify klarar pressen! Just nu är det Arash sommarpratare på P1 som gäller. Han spelar mycket orientalisk musik, I like. Undra om man kan hitta sånt på Spotify?




Fan vad mycket damm det kan samlas i ett rum :O

Skräckens cirkus full med ångest

Läste ut Cirkus Pilo igårkväll innan jag somnade. Ganska rolig bok, väldigt annorlunda. Handlar om Jamie, en kille som blir kidnappad/utpressad till att börja på en cirkus, att bli clown. Cirkusen ligger på något mellanställe utan tid, mellan jorden och helvetet och för att inte bli mördad (eller värre) tvingas han ta på sig clownsmink och joina den udda gruppen av förfärliga varelser som arbetar på cirkusen. När clownsminket är på förvandlas han till JJ, en väldigt elak (barnslig och jobbig som fan) och ställer till en massa problem. Han blir alltså en helt annan person. När sminket åker av blir han sig själv igen och måste våndas och oroa sig över vad JJ ska ta sig för nästa gång, samtidigt som han måste vakta sig för de andra clownerna, Materiemanipulatören (som skapat alla de hemska monster som finns i monsterhuset; bla det Levande Ljuset, en glasätande yeti och ett huvud i en akvarieskål), sierskan som ser ALLT i sin kristallkula, den galne illutionisten och inte minst ägaren av cirkusen som verkligen står i en klass för sig. Jag läste boken på svenska, och det känns verkligen som att översättaren gjort missar. Mycket i språket kändes fel på svenska, uttryck på engelska som översatts till svenska på ett dåligt vis syns rakt igenom och det störde jag mig på väldigt mycket. Även om det stod på baksidan av boken att den skulle vara läskig som fan så var det helt okej för min del, det var ingenting mot John Ajvide Lindqvist som höll mig vaken flera timmar. Känslan av att det var en saga, fantasy, gör att det inte är lika läskigt, även om man kanske känner ett visst njutningsfyllt halvångestäckel när man läser skräckböcker som ändå inte riktigt räcker hela vägen. Boken är iallafall det enda i sitt slag som jag har läst, just i humorn och ironin som ändå fanns där samtidigt som skräckberättelsen som är olikt något annat jag läst gjorde den rolig att läsa och det tog slut väldigt fort :) (Det här är ju ytterligare ett försök från min sida att skriva en seriös recension, kommentera om ni har något att tillägga. Att skriva recensioner har man ju gjort i skolan, men man vill ju alltid tycka att man kan allt. Bara för att man knappat in sammanhängande ord betyder det inte att man skrivit en bra text. Så, för konstruktiv kritik, kommentera gärna. Mejl är också välkomna!) Nu vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Började på Karlstads Zoologiska men den verkar vara en aning dryg med nytt kapitel varannan sida med random berättelser om Hanna Hellquists djurvän till far. Påbörjade 1984 med Orwell, men för se hur det blir. Vill hellre läsa något glatt och roligt, även om 1984 är en jääävligt bra bok :)

För övrigt så har jag nu en ledig dag att se fram emot imorgon efter åtta dagar av låååånga timmar i bokhandlen. Extra småstressigt nu sista dagarna med kåkande av kartonger, uppackande, prismärkande och en oändlig ström av kunder som aldrig verkar bli mätta. Jag gillar mitt jobb, idag när Janis kom och lyste upp tillvaron litegrann så var det ännu roligare, men det tar på krafterna. Halleluja, det tar på krafterna.

Mindre än två veckor kvar

Vaknade halv nio imorse och fick flyttnoja. Vid ett par tillfällen har jag kånkat hem gamla flyttkartonger från jobbet och jag tejpade ihop ett par av dem och började plocka ner mitt rum. Två hyllor med böcker försvann ner i lådorna och med ens blev allt en aning sentimentalt. Det är mindre än två veckor kvar tills jag flyttar; om mindre än två veckor är jag inte längre Södertäljebo, om mindre än två veckor kommer jag ha flyttat till Uppsala och om mindre än två veckor har jag lämnat mitt rum jag bott i tio år och satt min personliga prägel. Om två veckor har jag flyttat hemifrån. Lite svårt att fatta. Men de packade kartongerna står där och betyder "There's no going back" Nu måste jag bara rensa runt i rummet och välja vad som ska med till Uppsala och vad som ska stanna kvar eller slängas. Hur vet man det? Jag har använt gosedjur som fyllningsmaterial i kartongerna så att de inte ska bli alldeles för tunga så de kommer definitivt att följa med. Antar att problemet löser sig självt med tiden.

Ur en streetfight/självförsvarsvideo
Bas Rutten: "Someone's telling me about my wife? I'm sorry sir, but I'm gonna break your leg."

Problemet med läsning

Ja, nu har jag läst ut hela serien om Grottbjörnens folk. Om inte Jean M Auel skriver en sjätte bok som det från början var tänkt så kommer jag inte läsa om Ayla och Jondalar mer. Mina känslor är blandade. Det är skönt att kunna ta upp en ny bok och läsa om något helt annat, men å andra sidan är det ju såhär med böcker (alla läsare kan hålla med mig) att om man tyckter de är riktigt bra så fäster de sig i huvudet på en. Man blir inspirerad, kan få nya ideér och hela ens synsätt på hela livet kan förändras. De två huvudpersonerna i boken var så kära och det var så mysigt att få uppöeva hur härliga gulliga de var mot varann. Jag blev ju extra gossjuk eftersom Andreas och jag oftast inte bott på samma ställe under sommaren. Den sista delen i serien, Nionde Grottan, handlar om hur Ayla och Jondalar äntligen avslutat sin resa och nått sitt mål, Jondalars hem. Hur deras mottagande blir när de har djur med dig och en massa saker att berätta. Äntligen blir de också gifta! Man kan märka att Auel lagt upp händelser och intriger som skulle vara möjliga att spinna vidare på i ännu en bok, men jag är ytterst tveksam. Dels för att det tog nästan tio år för den femte att släppas efter den fjärde och för att tanten börjar bli ganska gammal :-) För all del så kan man ju skriva vidare även fast man är gammal och jag hoppas ändå på att det skulle bli en sjätte bok. Är lite konstigt att inte det är en tjock mysig pocketbok jag plockar upp när det blir lässtund och jag kommer sakna Ayla. Samma problem får man om man sträcklöäser alla Harry Potterböckerna på rad. Weird att byta till något annat.

Måste också berätta om en häftig grej som hände förra veckan: Efter jobbet cyklade jag till Rönninge en tur. Väge jag brukar ta går genom en skog och en sträcka av vägen går förbi en lite större glänta. När jag cyklade ut bredvid gläntan i susande fart står där något stort brunt och tittar på mig. Tre bruna saker, rättare sagt. En älgmamma och hennes två kalvar! De stod kanske två eller tre meter bort från vägen där jag kom cyklande, hade jag sträckt ut armen kändes det som att jag nästan hade kunnat röra vid mammans päls. Mötet gick så fort, jag hade ganska hög fart och de måste ha hört min cykel knastra på vägen en ganska lång sträcka innan så hon agerade inte stressad eller rädd. Jag stannade till en bit bort och vi stod och tittad på varann en lång stund innan de spatserade tillbaka in bland träden. Väldigt ballt, indeed :-)