Iriiterande

Jag hatar telefonförsäljare. HATAR. Jag har en nyckelbricka på min nyckelknippa. En sån där som gör att om man skulle tappa dem (vilket aldrig hänt) så står det att upphittaren ska lägga dem i Postens brevlåda eller lämna in till Polisen så får man en belöning och jag får återse mina nycklar. Låter ju bra och gratis i ett år var det också, sen fick man tacka nej (vilket jag nog hade tänkt göra ändå) om man inte ville betala något mer. Lugnt och trivsamt och tryggt med gratis nyckelbricka. Tills det en dag ringer en försäljare från jävla Spärrservice och erbjuder mig ett annat skydd, för vad skulle hända om man tappar hela PLÅNBOKEN måntro? Jo, då kommer kreditkortshackare och knappar sig in på mitt konto och stjäl alla mina pengar och CoopKonsumpoäng. Ack och ve, vilken katastrof! Vilken tur för mig att SpärrService också erbjuder en tjänst där ett samtal från mig spärrar ALLA mina kort (H&M, Coop, ICA, Hemköp, IKEA etc) på mindre än 30 sekunder. Telefonförsäljaren vet vilka kort hon ska spela på, hon kallar mig vid namn hela tiden (Låter inte det bra, Klara? För man vet ju aldrig när man kan tappa sin plånbok, eller hur Klara? Klara, jag tycker verkligen du ska satsa på det här! Jag slänger in fyra månader extra bara för dig Klara, låter inte det bra?) och berättar att hon själv haft användning för tjänsten två gånger när hon varit ute på krogen och tappat sin plånbok. När jag sen säger att jag ändå är tveksam vill hon höra argument varför jag inte är sugen orkar jag inte och bara går med på vad hon vill med idén att jag sen ringer upp någon annan på kundservice och avbestller tjänsten. Synd bara att jag glömde bort det. Jag hade 14 dagar på mig, men med allt annat som händer just nu så försvann det helt ur skallen när jag la på luren och nu står jag här med nyckelbricka som gäller i 39 månader. Jag vågar inte ens registrera kontokortsnumret heller, än så länge har jag bara satt en liten klisterlapp med telefonnumret på mp3-spelaren, mobilen, kameran och cykeln. Som om jag ändå inte är försiktig med de prylarna. Visst är det en bra tjänst, men när jag inte tappat några av de grejerna någonsin så känns det inte som att jag behöver någon sån här försäkring. Det är ju ingen katastrof direkt, inte som hungersnöden i Afrika eller krig i Irak. Det jag tröstar mig med är att försäljaren förmodligen jobbar på provision och fick en liten extra slant i lönen. Men ändåååå.. För 450 av mina surt förvärvade slantar. Fet ångest. Fett inte värt.


Jag behöver semester